Inom professionen pratas det gärna om rådgivning. Det senaste numret av Svensk Farmaci innehöll ett temaavsnitt kring hur e-handel förändrar rådgivningen. Men vad menar vi med rådgivning? Vad ska rådgivningen omfatta och vad ska den syfta till?
Strax före jul skrev jag ett blogginlägg med den något provokativa titeln ”Ska vi inte sluta tjata om rådgivning?”. Tanken med texten var att visa på att farmaceutiskt arbete är så mycket mer än bara rådgivning – inte att rådgivning på något sätt var oviktigt. Men när jag funderar mer på begreppet rådgivning utifrån debatten om den så blir jag mer och mer osäker på vad vi faktiskt menar. Vilken rådgivning är det vi vill se och varför?
Avstämning och informationsinhämtning
Det övergripande syftet med allt som görs i samband med en expedition är att uppnå en god och säker läkemedelsbehandling. Det gäller också information och rådgivning. Men allt informationsutbyte mellan farmaceut och patient innebär inte att man ”lämnar information och råd” utan att man också hämtar in information. Ett exempel är när det finns risk för en interaktion och farmaceuten stämmer av med kunden för att utröna om den är en kliniskt relevant. Många farmaceuter anser nog inte att detta är rådgivning men det är många gånger avgörande för att ett recept ska kunna expedieras överhuvudtaget.
Instruktioner och anvisningar
Lite mer konkret blir det när vi går in på viktiga instruktioner kring hur man ska använda läkemedlet. Tydligast är detta när det kommer till inhalations- och injektionsläkemedel där patienten behöver lära sig en viss teknik. Men även instruktioner hur upp- och nedtrappningar ska göras eller ”klassikern” om ett läkemedel ska tas med eller utan mat kan vara viktiga. Ofta är detta information som också framgår av doseringsetiketter, bipacksedlar eller där vården också bidrar med demonstrationer och möjlighet att träna på att t.ex. injicera läkemedel. En tydlig skriftlig instruktion – eller en film – kan också vara ett alternativ eller komplement.
Individuell information och rådgivning
Rådgivningen ska vara anpassad till kunden – eller ”individuell” som det står i lagen. Här finns många olika parametrar som kan påverka där vissa saker kan vara lätta att ta reda på; om det är ett läkemedel som använts länge, ifall en läkare eller sköterska har demonstrerat hur en injektions ska göras eller om kunden är villig att lyssna på råd. För detta ändamål kan vi ställa så kallade öppna frågor – istället för ”har du haft den förut?” kan vi fråga ”vad vet du om medicinen?”. Ett sätt att både täcka in flera frågor i en samt ett öppet och trevligt förhållningssätt mot kunderna. Men det skapar samtidigt förväntningar om något mer – genom de öppna frågorna anar vi att det går att upptäcka fler saker, fler problem och ett informationsbehov som ligger bortanför det som måste framföras kring det läkemedel som expedieras vid just detta tillfälle.
Enbart öppna frågor räcker inte
E-handeln anses allmänt vara dålig på rådgivning eftersom det sällan sker ett samtal mellan kunden och farmaceuten. Men när det kommer till individualisering så innebär digitaliseringen ökade möjligheter att utifrån kundens egna personliga preferenser och data göra anpassningar utan att ställa öppna frågor. Men när dessa frågor inte kan ställas inser vi också att det är svårt att fånga andra frågeställningar bortom den aktuella expeditionen. Det gäller även vid ett möte vid en apoteksdisk – framförallt om vi inte vet vad det är vi är ute efter. En öppen fråga är inte något som automatiskt ger oss information och avslöjar djupare behov hos kunden. Varje fråga – öppen eller sluten – måste ställas med ett tydligt syfte kring vilken information vi är ute efter och vad vi i så fall ska göra med den. Annars blir det mest en slump att vi får reda på något som vi också kan göra något åt. Här tycker jag att vi som profession har långt kvar. Att bara ställa öppna frågor räcker inte – vi behöver en större diskussion om vilka problem vi ska lösa, hur vi ska hitta dessa och hur vi ska lösa dem. Ibland med ”rådgivning” och ibland på andra sätt som mycket väl kan innebära digitala informationstjänster.
Fredrik Boström
Chefsfarmaceut Fredrik Boström bloggar om vad som händer på apoteken och vad vi vill ska hända i framtiden, med fokus på farmaceuternas bidrag till en bättre läkemedelsbehandling.