Vem har egentligen ansvaret för en patients läkemedelsbehandling? Frågan är ständigt aktuell och kommer även upp när vi nu tittar på farmaceutiska tjänster. Men måste det verkligen vara en ansvarig – är vi inte alla ansvariga?
Arbetet med en försöksverksamhet med farmaceutiska tjänster går framåt med stora kliv men helt smärtfritt är det inte. Som så många gånger tidigare stöter vi på motstånd från andra professioner som har sin syn på vad farmaceuter bör och inte bör göra. En hel del ligger i missförstånd kring vad det är som ska göras men ibland är vi också inne och rör oss på gränserna mellan professionerna. Gränser som inte är så glasklara som vi kanske skulle vilja.
Receptkedjan – finns den?
Vi vill gärna se insättandet av ett läkemedel som ett rakt flöde eller en kedja. I början av kedjan finns läkaren som ställer diagnos och därefter skriver recept. Apoteket tar vid och expedierar receptet, ger konkreta råd om läkemedlet och förstärker läkarens budskap. Ett år senare går patienten på återbesök och läkemedelshandlingen utvärderas och nya recept skrivs ut och en ny kedja startar. Men så ser det sällan ut. Patienten möter olika läkare och andra vårdprofessioner, har fler sjukdomar, behöver byta läkemedel på grund av restnoteringar eller biverkningar och återbesök sker både mer sällan och oftare. Processen går fram och tillbaka, runt och i kors och någon kedja är svår att tala om – framförallt inte en kedja där läkaren sitter i början och ansvarar för allt som händer därefter.
Komplext är inte alltid dåligt
Visst är det lätt att tänka att om vi bara förenklade flödet så kunde vi lösa de problem som stör bilden av en fungerande kedja. Men då glömmer vi bort att komplexiteten har tillkommit för att vi lagt till bra saker. Sjuksköterskor gör ett viktigt jobb kring läkemedel inom bland annat astma, KOL och diabetes. Välinställda patienter behöver inte komma på återbesök varje år. Införandet av IT-stöd har inneburit många fördelar även om de inte alltid kommunicerar med varandra. Och när vi lägger till farmaceutiska tjänster på apotek så vet vi att det har en stor nytta för patienten även om det gör bilden än mer komplex.
Olika roller…
När vi nu arbetar med inhalationsvägledningstjänsten så väcker det först en oro att farmaceuterna ska klampa in på övriga vårdens ansvarsområden. Men när vi beskriver vad det är som ska göras så klarnar bilden. Fokus ligger på hur patienten kan hantera inhalatorn – själva läkemedlet – vilket är en självklar del av farmaceutens område. Samtidigt kommer vi in på vissa gränsområden som att apoteken upptäcker att patienten borde ha en annan inhalator eller att det saknas en behandlingsplan. Den största utmaningen är hur vi får kommunikationen att hänga ihop när vi upptäcker fel och brister där patienten behöver komma tillbaka till vården för en omprövning.
…med gemensamt ansvar
När det kommer till inhalationsvägledningstjänsten har vi påbörjat ett arbete där vi tack vare nationella riktlinjer kan hitta en gemensam grund i hur vi kan agera för patientens bästa. De kommande tjänsterna kan förhoppningsvis innebära liknande utveckling för andra områden. Detta är en utveckling mot det som brukar kallas patientcentrering – och för att komma dit behöver vi förstå att vi alla bidrar utifrån vår kompetens för att stärka patientens möjligheter att lyckas. Samt att vi delar på ansvaret.
Fredrik Boström
Chefsfarmaceut Fredrik Boström bloggar om vad som händer på apoteken och vad vi vill ska hända i framtiden, med fokus på farmaceuternas bidrag till en bättre läkemedelsbehandling.