Det är dags att landets apotek och farmaceuter åter betraktas som en viktig del av vårdkedjan. Det skulle vara ett betydande steg framåt i att skapa bättre patientsäkerhet och förbättra livskvaliteten för tusentals patienter.
Hur läkemedel hanteras är livsavgörande. De skänker liv, hälsa och balans åt miljontals svenskar och sparar därmed både lidande för den enskilde och pengar åt skattebetalarna.
Samtidigt kan läkemedel som används fel orsaka stora problem. När en patient använder flera läkemedel samtidigt kan de slå ut effekten av varandra och orsaka allvarliga biverkningar eller skador. Många minns kanske fallet med Gulli, som förlorade elva år av sitt liv på grund av hur olika läkemedel negativt samspelade med varandra. I Nationella läkemedelsstrategin slogs fast att felaktig läkemedelsanvändning kostar mellan 10 –20 miljarder kronor per år.
Frågan om hur läkemedel används och hur man ska kunna undvika onödiga biverkningar har diskuterats länge. Särskilt känslig är frågan när det kommer till de äldre som på grund av många olika sjukdomar också är beroende av flera olika läkemedel.
En viktig nyckel till ordning och reda är förstås att få läkarna att skriva ut rätt preparat från början. Dessvärre är det inte självklart att en läkare har full kontroll över vilka andra preparat som patienten redan äter eller har det stöd som behövs för att veta hur olika läkemedel samspelar med varandra.
Det som slår oss är att politiker och myndigheter nästan helt ignorerar den resurs som farmaceuterna på landets apotek utgör. När regeringen tog fram sin läkemedelsstrategi fick apoteken ett hedersomnämnande i inledningen, men nämndes därefter bara två gånger; i företagsnamnet Apotekens Service AB och som mottagare av gamla mediciner. Farmaceuternas spetskompetens osynliggjordes effektivt.
Förskrivningsstöd ett bra redskap
Under säkert tio år har landstingen uppmanats att införa så kallade förskrivningsstöd, som rätt använda på våra apotek varnar för eventuella problem i en patients läkemedelsanvändning och möjliggör för farmaceuten att lösa problemet redan innan det uppstår.
I veckan uppmärksammades de läkare som skriver ut stora mängder narkotika till sig själva eller till missbrukare. Också i detta fall skulle förskrivningsstöd vara en lösning på problemet, i kombination med den anmälningsplikt som apoteken har. Av någon anledning undviker landstingen att använda sig av den möjlighet som finns.
Nyligen avsatte regeringen fyra miljoner för att förbättra läkarnas läkemedelskunskaper, återigen utan att reflektera över var denna kunskap redan finns. Och när Socialstyrelsen nyligen kom med riktlinjer för hur vård och omsorg ska hantera patienter med många läkemedel, ignoreras återigen den kompetens som finns på apoteken.
Vårt samhälle står inför stora utmaningar i en allt äldre befolkning, färre förvärvsarbetande och färre som arbetar i vården. Om samhället ska klara denna utmaning måste alla resurser användas, även de sanna läkemedelsspecialisterna som i dag arbetar på landets apotek, farmaceuterna.
Del av vårdkedjan
Varje år lägger staten stora resurser på att utbilda receptarier och apotekare. Deras universitetsutbildningar är tre respektive fem år. Ingen annanstans i vårdkedjan finns samma samlade kunskap om hur läkemedel samspelar med varandra och hur de påverkar kroppen. Att denna kompetens så konsekvent ignoreras är inte bara förvånande, utan också ett oerhört resursslöseri.
Vi menar att det är dags att landets apotek och farmaceuter åter betraktas som en viktig del av vårdkedjan. Det skulle vara ett betydande steg framåt i att skapa bättre patientsäkerhet och förbättra livskvaliteten för tusentals patienter. Vi är redo att anta oss uppgiften, är regeringen och landstingen redo att ge oss den?
Johan Wallér
vd, Sveriges Apoteksförening