Arbetet på apotek är inte bara – eller kanske endast till liten del – rådgivning och farmaceutiska tjänster. Mycket handlar om att hitta fel och att lösa problem. Kanske inte det roligaste ämnet för en blogg. Men det man inte pratar om kan man inte heller lösa.
Det är lätt när man skriver en blogg om farmaci på apoteken att man fokuserar på ämnen och frågor där den farmaceutiska kunskapen verkligen kommer till sin rätt. Tidigare inlägg har bland annat handlat om rådgivning, EES, farmaceutiska tjänster och vaccinering på apotek. Men det finns även en hel del mer oglamorösa delar av apoteksarbetet som behöver uppmärksammas – att en stor del av tiden går åt till att lösa problem som någon annan skapat.
Restnoteringar eller fel förpackning
Det går inte att komma förbi att restnoteringar innebär en hel del merjobb. Både när det kommer till att förklara för kunden varför det inte går att få det läkemedel som det var tänkt och för att försöka hitta alternativ. Men även i många andra fall så kan det som står på receptet inte expedieras utan farmaceuten måste leta efter alternativ. Det kan handla om läkemedel som inte längre marknadsförs, en förpackning som är avsedd för dos eller sjukhus, refillförpackningar där patienten inte har en inhalator hemma osv. Många gånger innebär det att det är krångligt att göra ändringarna eftersom alla system – och regelverken – förutsätter att allt är rätt från början.
Sociala utmaningar
Är man sjuk har man också tyvärr ofta svårare att få ihop vardagen ur ett ekonomiskt perspektiv. När läkemedlets pris blir avgörande för om receptet kan hämtas ut eller inte hamnar eventuella farmaceutiska tjänster ganska långt ner på prioriteringslistan. Krångliga förmånsregler underlättar inte och blir ännu svårare när läkaren valt ett läkemedel utan förmån eller när priserna ändras varje månad. Samtidigt är förmånssystemet strikt och tillsynen från TLV är hård. Apoteken kan ibland trängas mellan att göra rätt och att se till att en patient får en bra behandling.
Sista utposten
Det är många gånger på apoteket som den sista kontrollen görs av att allt har blivit rätt under tidigare led. Kontroll av behörigheter och dispenser för den som förskrivit läkemedlet, att all information är rätt ifylld är saker som måste kontrolleras. Andra saker är mer ospecifika där farmaceuten kan fånga upp problem som borde hanteras; frågor om integritet och skyddsskäl, rätt till förmån, om förmånsbegränsningar ska gälla eller att det saknas ett recept som man pratat med sin läkare om.
Viktigt men onödigt
Alla dessa små problem som löses under en expedition är viktiga. De är också en del av det farmaceutiska arbetet på apotek och om de inte fixas till så skulle det leda till stora problem för många kunder. Men de riskerar också att stå i vägen för möjligheten att ta nästa steg för att förbättra läkemedelsbehandlingen. Tiden det tar att åtgärda felen leder till att farmaceuten har litet utrymme att ta upp andra saker i samtalet med kunden men också att kunden själv inte har tid att stanna kvar längre eller ha möjlighet att ta in mer information vid det tillfället. Så även om vi är stolta över vår kontrollfunktion på apoteken så behöver vi fortsätta arbeta för att den inte skulle behövas alls. Så mycket som möjligt ska vara kontrollerat och klart redan före kunden kliver in på apoteket så att vi kan fokusera framåt istället för att leta fel bakåt. För att komma dit behöver vi också prata om de mer oglamorösa sidorna av jobbet – det gäller även mig och den här bloggen.
Fredrik Boström
Chefsfarmaceut Fredrik Boström bloggar om vad som händer på apoteken och vad vi vill ska hända i framtiden, med fokus på farmaceuternas bidrag till en bättre läkemedelsbehandling.